Den strategiska lägesbilden av transportnätet lyfter fram reparationsskulden och säkerhetsfrågorna

Den strategiska lägesbilden över transportnätet betraktar nuläget och utvecklingsbehoven för det riksomfattande mest betydande transportnätet och dess knutpunkter fram till år 2036. Syftet är att identifiera de riksomfattande viktigaste utmaningarna och utvecklingsbehoven som påverkar trafik- och transportförbindelser, regional tillgänglighet och transportnätets funktion.

Väg- och bannätets skick som utmaning

Reparationsskulden för landsvägar är cirka 2,6 miljarder euro. Av hela statens reparationsskuld för trafikleder riktas cirka 62 % till vägnätet. År 2024 kunde antalet huvudvägar i dåligt skick minskas. Också försämringen av beläggningarnas skick på lågtrafikerade vägar saktade in år 2024. 

"Den största utmaningen är att hålla det omfattande landsvägsnätet i tillräckligt gott skick. Särskilda utmaningar är skicket på det lågtrafikerade vägnätet och dess snabba försämring, broarnas åldrande och de stora grundrenoveringsbehov som följer av detta", konstaterar Jukka Peura, sakkunnig inom transportsystemet vid Trafikledsverket.

Att förbättra den strukturella konditionen på de belagda vägarna förutsätter betydande satsningar på både lågtrafikerade vägar och det centrala nätet. Trots att det tillkom betydande tilläggsfinansiering för beläggningsarbeten 2024 och 2025, kräver reparationen av det omfattande lågtrafikerade landsvägsnätet långsiktig och tillräcklig finansiering. 

"Även om den största delen av reparationsskulden gäller vägnätet, finns det också en betydande reparationsskuld och omfattande grundförbättringsbehov i det betydligt mindre bannätet. Att skjuta upp dessa åtgärder påverkar järnvägarnas servicenivå", tillägger Kaisa Reunanen-Krause, sakkunnig inom transportsystemet vid Trafikledsverket.

Farlederna skiljer sig från den omfattande väg- och järnvägstrafiken, och inte heller reparationsskulden utgör på samma sätt en utmaning för farlederna. Betydelsen av inlandssjöfarten har ökat något under de senaste åren, och bland annat råvirkestransporter på inlandsvatten har ökat. 

Framtidens utmaningar inom vattentrafiken handlar i högre grad om förändringar i verksamhetsmiljön än om reparationsskuld. 

"Att trygga vintersjöfarten i framtiden hänger samman med isbrytarflottans åldrande samt förändringarna i handelsfartygens prestanda vid gång i is, då fartygen i allt högre grad optimeras för maximal energieffektivitet i öppet vatten." Behovet av assistans ökar alltså ytterligare framöver, samtidigt som vädervariationerna tilltar och isförhållandena blir allt svårare att förutse i och med klimatförändringen", konstaterar Helena Orädd, chef för sjöfartsenheten vid Trafikledsverket.

Utmaningarna ökar också genom planerna på omfattande havsbaserade vindkraftparker och behovet av att samordna dessa särskilt med vintersjöfarten i Bottenviken.

Trafikledningen förbättrar säkerheten och smidigheten

I uppdateringen av lägesbilden har lägesbilden över trafikledningen i landsvägsnätet publicerats för första gången. Trafikledningen stöder trafiksäkerheten och smidigheten. Med hjälp av den kan man reagera snabbt på exempelvis väderförhållanden och trafikstockningar. "Systemen ger också myndigheter och planerare tillförlitliga data om trafikens utveckling och behov", berättar Petri Antola, sakkunnig inom trafikledningen vid Trafikledsverket.

På landsvägsnätet finns cirka 1 000 automatiska övervakningspunkter där polisen kan mäta hastigheter. I väglagsövervakningen finns det å sin sida cirka 440 väderstationer och cirka 750 väglagskameror. Dessutom finns det över 900 trafikkameror. Detta möjliggör ett förebyggande underhåll samt en realtidsbedömning av trafiksituationen. För trafikmätning används cirka 500 automatiska mätpunkter (LAM), med vilka man följer bland annat fordonsklasser, hastigheter och trängsel. Dessutom mäts volymen lätt trafik och tung trafik. 

Den militära rörlighetens betydelse har ökat

Den militära rörlighetens betydelse har ökat till följd av förändringarna i säkerhetsmiljön och Finlands Nato-medlemskap. För att möjliggöra militär rörlighet måste transportinfrastrukturen utvecklas så att den möjliggör snabba och även storskaliga förflyttningar av trupper och material. Detta förutsätter att trafiklederna, deras knutpunkter, gränsövergångsställena, hamnarna och flygplatserna uppfyller de tekniska krav som till exempel tunga militärtransporter ställer. Inom sjöfarten är det centralt att också säkerställa vintersjöfartens funktionsförmåga. 

"I det rådande säkerhetsläget måste transportinfrastrukturen utvecklas som en del av det nordiska och hela det europeiska transportsystemet. Detta förutsätter nationell utveckling och en fördjupning av det internationella samarbetet, bland annat mellan de nordiska länderna", berättar specialsakkunnig Marko Mäenpää från Traficom.

I praktiken bygger den militära rörligheten på att den befintliga infrastrukturen utnyttjas, dvs. så kallad dubbelanvändning, där transportnätet betjänar både civila och militära behov. Till exempel tjänar det vägnät som dimensionerats för stora specialtransporter delvis också de militära transportbehoven. För förbättring av infrastruktur som tjänar dubbelanvändning är det möjligt att få stöd även utanför trafikförvaltningens egentliga finansiering.