Sambyggnad medför kostnadsbesparingar för nätinvesterare

Kostnadseffekterna för sambyggnad har utretts för första gången i Finland. Utredningen till Traficom gjordes av Despro Engineering Oy. Det är inte enkelt att utreda kostnadseffekterna då det inte finns något direkt jämförelsematerial om kostnaderna för ett motsvarande projekt för separat byggande. Projektet genomförs antingen som separat byggande eller som sambyggnad, men jämförelsen av kostnaderna för de olika projekten inte direkt berättar vilket byggnadssätt som är förmånligare.

Jämfört med separat byggande medför sambyggnad ofta ändringar i genomförandeplanen som till exempel beror på samordning av investeringsbehoven hos de olika näten, och de kan höja kostnaderna. "Även om enhetskostnaderna i sambyggnaden ofta är högre än vid separat byggande, blir investeringen förmånligare för nätaktörer eftersom kostnaderna fördelas bland flera aktörer", konstaterar ledande sakkunnig Päivi Peltola-Ojala. "För sambyggnad gäller också det gamla uttrycket "den tidiga fågeln fångar masken", för ju tidigare man gemensamt börjar planera projektet, desto bättre blir genomförandet", säger Peltola-Ojala.

För sambyggnad är andra fördelar som uppnås med den viktigare än kostnadsbesparingar

Det ansågs att en fördel med sambyggnad är det positiva ryktet för nätaktörerna. Att gatorna kontinuerligt öppnas upp förorsakar förargelse och ju bättre man kan samordna byggandet desto positivare blir bilden av deltagande aktörer för invånarna inom området och för väganvändare. Genom sambyggnad har man kunnat bygga och förnya nät snabbare än planerat. "Inom vissa områden har sambyggnaden gjort det möjligt att få optisk fiber eller gatubelysning på området", betonar ledande sakkunnig Pertti Hölttä. "Om de hade byggts separat skulle de kanske inte alls blivit genomförda", fortsätter Hölttä.

Stora skillnader i kostnaderna för placering av infrastruktur i olika städer

Som en del av utredningen betraktades också de avgifter som kommuner och städer tar ut av nätaktörer för placeringen av infrastruktur på deras mark samt handläggnings- och andra avgifter för placeringen. Uppgifterna samlades in från webbsidorna för över 50 största städer. Prissättningen var varierande och priserna enhetligares med hjälp av ett exempelprojekt för att kunna få en klarare helhetsbild.

I exempelfallet jämfördes avgifterna för placering av ett 100 meter långt projekt inom ett detaljplaneområde. De ersättningar som kommunerna tar ut varierar avsevärt också bland kommuner av samma storlek. Variationsbredden för avgifterna i de tio största städerna var över 2 900 euro (moms 0%). Den lägsta avgiften i de stora städerna var 695 euro. Avgiftsnivån i mindre städer var lite lägre, som lägst bara 127 euro, men variationsbredden var ändå så gott som 2 400 euro (moms 0 %). Denna granskning omfattade 35 näst största städer.

I samband med utredningen konstaterades också att terminologin varierar. Traficoms expertgrupp för passiv infrastruktur kommer att ta reda på vilka åtgärder som finns för att klargöra situationen.

Länk till utredningen (på finska) (Extern länk)