Traficom ser till att frekvenserna för masskommunikationen fungerar störningsfritt och sörjer för tillsynen över nätkoncessioner för television samt för marknadens funktion. Syftet med myndighetsuppgifterna inom mediefältet är att radion hörs och televisionen syns överallt i vårt land och att medborgarna har tillgång till tjänsterna.
Mångfalden av de mobila enheter och videoapplikationer som konsumenterna använder ökar hela tiden, men den linjära, dvs. traditionella televisionen har fortfarande en stark ställning med tanke på den totala mediekonsumtionen. Av distributionsplattformar stärker bredbandet sin ställning från år till år i förmedlingen av videoinnehåll.
Finländare har alltid lyssnat mycket på radio. Utbudet på radiokanaler i Finland är mycket omfattande från riksomfattande kanaler till delvis riksomfattande samt regionala och lokala kanaler. Den analoga radion har fortfarande en stark ställning i Finland, även om det på lång sikt redan finns tecken på att radiosändningen i och med ändringarna i mediekonsumtionsvanorna i allt större utsträckning kommer att övergå till bredbandsnät.
Sätten att dela televisionsinnehåll utvecklas
Det finns drygt 2,5 miljoner tv-hushåll i Finland. Knappt hälften av tv-sändningarna tas emot via antenn-tv-nätet på UHF-frekvensområdet, resten huvudsakligen via kabel-tv-nät. Dessutom finns det cirka 600 000 fritidsstugor där tv-sändningar oftast tas emot via antenn-tv-nätet. Mottagningen av tv-signal via ett internetabonnemang (IPTV, Internet Protocol Television) blev snabbt populärare i början men har under de senaste åren stabiliserat sig på knappt 600 000 hushåll. Med IPTV-abonnemang avses tv-tjänster som teleoperatörer erbjuder hushåll via ett bredbandsabonnemang. Via IPTV-abonnemang kan man se samma sändning i realtid som via kabel- eller antenn-tv-nätet. IPTV används ofta som en kompletterande tjänst som man köper vid sidan om andra mottagningssätt i samband med bredbandsabonnemanget.
Antalet frekvenser som antenn-tv-nät använder minskade kraftigt på 2010-talet då flera frekvenser som tidigare använts för television anvisades för mobila bredband. För tillfället används sex kanalknippen på UHF-frekvensområdet för att sända tv-program. Kanalknippenas befolkningstäckning varierar mellan 90 procent och 99,96 procent. Rundradions kanaler sänds både i bas- eller SD-format (Standard Definition) och i högupplösnings- eller HD-format (High Definition) i kanalknippen vars befolkningstäckning är 99,96 procent. Kanalknippena omfattar sammanlagt cirka 20 tv-kanaler som kan tas emot fritt och cirka 30 betal-tv-kanaler.
Den tekniska övergången i antenn-tv-näten har fördröjts från den ursprungliga tidtabellen, men målet är att under de närmaste åren övergå till att enbart använda DVB-T2-sändningsteknik (Digital Video Broadcasting – Terrestrial 2). Med hjälp av DVB-T2-tekniken kan man erbjuda program i högupplösnings- eller HD-format även via antennät, eftersom den gör det möjligt att effektivare använda frekvenserna genom att öka den kanalknippespecifika kapaciteten tillsammans med en effektivare komprimeringsteknik.
Ju bättre bildkvalitet man sänder, desto mer kapacitet kräver sändningen av programmet. På grund av att kanalknippena har begränsad kapacitet ska sändningarna tekniskt komprimeras effektivare för sändningen. SD-sändningar av standardkvalitet sänds i DVB-T-nät med komprimeringstekniken MPEG2. HD-sändningar kräver i praktiken minst MPEG4-videokomprimeringsteknik för att sändningarnas kapacitet ska förbli på en rimlig nivå. UHD-sändningar (Ultra High Definition TV), som möjliggör en ännu skarpare bild, i sin tur kräver i praktiken att man använder HEVC-komprimeringsteknik (High Efficiency Video Coding) för att UHD-sändningarna ska kunna sändas via antennätet.
Sändnings- och bildkomprimeringsteknikerna för television utvecklas kontinuerligt. Detta effektiviserar användningen av en mindre frekvenskapacitet. En del av nyttan används för att förbättra kvaliteten, dvs. för att övergå till HD-sändningar, men en del av den kan även användas för att anvisa frekvenser för andra ändamål, såsom den ökade användningen av trådlöst bredband.
Sätten att titta på televisionsinnehåll ändras under de kommande generationerna
Man tittar fortfarande mycket på den linjära, dvs. traditionella televisionen, i genomsnitt nästan tre timmar varje dag. Även om olika streaming- och beställvideotjänster har gjort att man kan titta på tv-program och motsvarande videoinnehåll när och var som helst, tittar man fortfarande på den traditionella televisionen nästan lika mycket som för tio år sedan. Skillnaderna mellan olika åldersgrupper är dock stora och det traditionella tv-tittandet kommer mycket sannolikt att minska under de kommande generationerna.
Tittarandelarna för linjär television och streamingtjänster enligt åldersgrupp
På någon sikt kan det förväntas att IP- och OTT-tjänster (Over the Top, tv-tjänster som förmedlas via internet) blir så populära att det också minskar tittandet på traditionell television. När det traditionella tv-tittandet minskar påverkar det sannolikt också antalet program som erbjuds, vilket kommer att befria frekvenser för annan användning. Finland har deltagit aktivt i flera världsradiokonferenser (WRC, World Radiocommunication Conferences) och diskussioner om den fortsatta användningen av UHF-frekvensområdet samt försökt att bidra till att det nedre UHF-frekvensbandet (470–694 MHz), som för tillfället används för television, också anvisas för användning av mobila system i Europa. I synnerhet de stora länderna i Sydeuropa har emellertid inte sett ett motsvarande behov av mobilfrekvenser på detta frekvensområde som Finland. Frekvenspolitiken i dessa länder avviker även i övrigt mycket från politiken i Finland.
Operatörerna i antenn-tv-nätet har visat intresse för 5G broadcast-teknologin, med vilken man kan dela linjärt tv-innehåll till bärbara enheter vid sidan om den fasta antennmottagningen. Det har gjorts små teknologiförsök med 5G broadcast-teknologin i flera europeiska länder, men det finns utmaningar med dess affärsverksamhetsmodell. Det är osäkert om 5G broadcast-teknologin skulle nå tillräcklig efterfrågan bland konsumenterna när de redan är vana att ha tillgång till mångsidiga streamingtjänster via mobilnät.
Även om tittandet splittras har stora tv-evenemang, såsom världsmästerskapet i ishockey eller Slottsbalen, fortfarande lockat flera miljoner tittare samtidigt. Sådana toppar i tittandet skulle sannolikt orsaka åtminstone lokala kapacitetsproblem om de förmedlades via mobilnät. I synnerhet gäller detta sändningar i HD-format, eftersom mobilnät inte har dimensionerats för att förmedla en sådan belastning. När antalet personer som samtidigt tittar på television ökar minskar den datahastighet som en enskild användare får och därigenom försämras också sändningens kvalitet.
Det är sannolikt att tittandet på tv-program och andra videoinnehåll splittras ännu mer i den nära framtiden. Distributionen av innehåll kan genomföras med en kombination där de allmännyttiga kanalerna och andra program som lockar stora publiker fortsättningsvis sänds via antenn- och kabel-tv-nät och övriga innehåll via trådlöst eller fast bredbandsnät.
Satellit-tv har inte blivit vanligare i Finland
Globalt sett är tv-verksamheten till sin omsättning det största delområdet inom satellittelekommunikationen. Den har också varit grunden för inkomsterna för operatörerna inom satellittelekommunikationen. Via satelliter kan sändas hundratals linjära tv-sändningar, av vilka största delen är avgiftsbelagda tv-paket. Efterfrågan på dem har minskat i och med att IPTV- och streamingtjänster har blivit vanligare. Av tv-hushållen i Finland tar endast ett par procent emot tv-sändningar via satellit. Finland ligger inte geografiskt sett på den bästa platsen på norra halvklotet med tanke på mottagningen av satellit-tv, eftersom de sändande geostationära satelliterna ligger ovanför ekvatorn. Satellitmottagning används närmast för att komplettera antenn- eller kabelmottagning.
Traditionellt har även kabel-tv-sändningarna förmedlats via satellit till matningspunkter i kabelnätet, men trenden för tillfället är att byta satellitlänken till IP-baserad förmedling, dvs. i praktiken optisk fiber. Även i andra fall går många direkta sändningar via en satellit även om de sänds till tittare via kabel- eller antenn-tv. Det är vanligt att till exempel vid idrottstävlingar använda en satellitlänk som är placerad i ett fordon och förmedlar sändningen från tävlingsplatsen till nyhetsbyrån för mer omfattande distribution.
I Finland lyssnar man traditionellt på radio på FM-frekvenser
Det vanligaste sättet att lyssna på radio i Finland är via det analoga markbundna antennätet. Det ljudradiosystem som allmänt används i Europa kallas för FM- eller ULA-radio. Sändningen av radioprogram via FM- eller ULA-nätet har pågått i över 60 år redan.
Eftersom FM-tekniken har använts i flera decennier, är traditionella radiomottagare mycket vanliga i hushåll och bilar. Det frekvensområde som den analoga FM-radioverksamheten använder är 87,5–108 megahertz (MHz) i hela Europa. Även AM-verksamheten har anvisats flera frekvenser på frekvensområdet under 30 MHz. I Finland används för närvarande en AM-frekvens med låg effekt som har koncession (Tammerfors 729 kHz). Dessutom används AM-frekvenser vid kortvarig radioverksamhet.
Radio har en etablerad roll i finländarnas vardag. Enligt mätningar som gjordes 2022 lyssnar 3,2 miljoner finländare på radio varje dag, med andra ord två av tre finländare som fyllt 9 år. Mest lyssnar man på radio hemma, 54 procent av alla lyssningsminuter. Tidpunkten med flest lyssnare var kl. 9.30 på vardagsmorgnar, då över 1,1 miljoner finländare lyssnade på radio. Utöver traditionella radioapparater lyssnar man på radio i allt större utsträckning via audiotjänster på olika typer av enheter. (Källa: Finnpanel, Nationella radioundersökningen 2022.)
Radioverksamheten är tillståndspliktig i Finland. Alla radiosändare behöver ett radiotillstånd, och för radioverksamhet som pågår i över tre månader behövs dessutom en programkoncession. Traficom beviljar båda tillstånden. I en situation där det råder brist på frekvenser beviljas programkoncessioner av statsrådet. Rundradion Ab får bedriva sändningsverksamhet utan koncession.
Utbudet på radiokanaler i Finland är mycket omfattande. Den nuvarande koncessionsperioden för den analoga radioverksamheten inleddes i början av 2020. Då trädde största delen av koncessionerna som för tillfället gäller i kraft. Den kommersiella radioverksamheten använder för närvarande 7 riksomfattande nät i Finland, 15 delvis riksomfattande nät samt cirka 60 regionala och lokala nät. Fem riksomfattande, ett delvis riksomfattande samt två regionala och lokala radionät är reserverade för Rundradions allmännyttiga verksamhet. Finländska konsumenters radiomottagare har i genomsnitt 10–30 olika radiokanaler beroende på ort.
Det finns över tusen FM-radiofrekvenser i långvarigt bruk i Finland. Under de senaste tio åren har antalet FM-sändare för kommersiell radioverksamhet ökat med nästan 35 procent. I Finland används FM-frekvenserna mycket effektivt jämfört med till exempel andra nordiska länder. Frekvenserna för FM-ljudradioverksamheten används också mycket för kortvarig radioverksamhet av olika slag, exempelvis för överföring av referat vid olika idrottsevenemang eller travtävlingar. Kortvarig användning av FM-frekvenser har ökat mycket från år till år och till exempel i huvudstadsregionen kan man inte alltid garantera tillgången till en fungerande frekvens vid önskad tidpunkt.
I AM-området finns risk för utvidgning, men på detta frekvensområde finns det inga nämnvärda förändringar eller behov att se i användningen eller behovet av frekvenser.
Genombrottet för den digitala radion låter fortfarande vänta på sig medan FM-radion mår bra. Finländare använder i genomsnitt sex FM-mottagare per person, vilket bidrar till att upprätthålla den stora efterfrågan på FM-sändningar. Byggandet av ett separat digitalt ljudradionät skulle förutsätta förhållandevis stora investeringar, och dessutom skulle konsumenterna vara tvungna att köpa nya mottagare. Branschen är inte intresserad av att bygga nya separata digitala nät endast för ljudradiosändning.
Man lyssnar på radio allt mer med smarttelefon via webbapplikationer. För tillfället kan man ta emot över 40 radiokanaler via tjänsten Radioplayer (Radiot.fi). Yles kanaler och kommersiella aktörers riksomfattande radiokanaler i FM-sändningsnät är alla tillgängliga som OTT-tjänst. Därför är det mycket sannolikt att den digitala radion i framtiden genomförs som OTT-tjänst via fasta och mobila bredbandsnät i stället för att i Finland bygga ett separat DAB-nät (Digital Audio Broadcasting) eller något annat motsvarande digitalradionät.
Gå tillbaka till webbsidan Radiofrekvenserna nu och i framtiden (Extern länk)