Förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel (AFIR) fastställer medlemsstaternas bindande mål för utbyggnaden och utvecklingen av infrastruktur för alternativa drivmedel. I vägtrafiken gäller förordningen laddningsinfrastruktur och infrastruktur för vätgas, i hamnar och flygplatser landströmsförsörjning samt i inlandshamnar distribution av flytande metan.
Förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel (EU) 2023/1804 trädde i kraft den 12 oktober 2023 och den började tillämpas den 13 april 2024. Syftet med förordningen är att säkerställa en miniminivå för infrastrukturen för att stöda en ökad användning av alternativa drivmedel i alla EU-medlemsstater för att uppnå unionens klimatmål. Genom förordningen garanteras också infrastrukturens kompatibilitet samt säkerställs heltäckande tillgång till information och ändamålsenliga betalningsmetoder för slutanvändare. I förordningen åläggs inte någon skyldighet att använda alternativa drivmedel, utan det föreskrivs i annan reglering.
Nationella bestämmelser om behöriga myndigheter, myndighetsuppgifter samt konsekvenser som anges i distributionsinfrastrukturförordningen finns i den så kallade infrastrukturlagen, i luftfartslagen och i miljöskyddslagen för sjöfart. Beredningen av den nationella lagstiftning som skall komplettera informationsskyldigheterna i AFIR-förordningen pågår som bäst.
Mål för medlemsstaternas infrastruktur för alternativa drivmedelJäsenvaltioita koskevat jakeluinfratavoitteet
Medlemsstatens obligatoriska nationella mål om utbyggnad av infrastruktur ska uppfyllas stegvis under åren 2025–2035. Sådana mål är bland annat:
- tillräcklig uteffekt i proportion till antalet laddbara person- och paketbilar
- laddningspooler och tankningsstationer för vätgas i TEN-T-vägnätet med vissa mellanrum för både lätta och tunga eldrivna nyttofordon
- landströmsförsörjning i kusthamnar, inlandshamnar och flygplatser i TEN-T-nätet
- tankningspunkter för flytande metan i kusthamnar i TEN-T-nätet
Skyldigheter för ansvariga för laddnings- och tankningspunkter
AFIR-förordningen instruerar ansvariga för laddningspunkter att vid de laddningspunkter som de ansvarar för och som är tillgängliga för allmänheten ge slutanvändare möjlighet att engångsladda sina elfordon och betala elektroniskt till exempel med betalkort. Engångspriset ska baseras på priset per kWh för den levererade elen samt på en eventuell användningsavgift (pris per minut). Förordningen förutsätter också att priserna ska vara rimliga, lätt och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande.
Ansvariga för laddnings- och tankningspunkter som är tillgängliga för allmänheten ska utan kostnad tillhandahålla relevanta statiska och dynamiska data om den distributionsinfrastruktur de ansvarar för. Med detta avses till exempel information om den geografiska placeringen av laddnings- och tankningspunkterna, öppettider, maximala effekter och priset för engångsladdning. Tillgång till data ska erbjudas vid administratörens programmeringsgränssnitt så att data är tillgängliga för slutanvändare via den nationella åtkomstpunkten (NAP). I Finland utvecklas NAP av trafikstyrningsbolaget Fintraffic.
Traficoms roll
Transport- och kommunikationsverket Traficom utövar tillsyn över att ansvariga för laddnings- eller tankspunkter samt leverantörer av mobilitetstjänster uppfyller de skyldigheter som anges i AFIR-förordningen. Traficom är också en nationell organisation för registrering av identifieringsdata (IDRO, Identification Registration Organisation) som utfärdar och förvaltar identifieringskoder för att identifiera ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster.
Traficom följer också upp marknaden för laddningsinfrastruktur och deltar i utfärdandet av det nationella handlingsprogrammet, dvs. distributionsinfrastrukturprogrammet, samt i den nationella rapporteringen och uppföljningen av utvecklingen av infrastrukturen för alternativa drivmedel.