Bestämmelser om containervägning, dvs. Verified Gross Mass (VGM) | Traficom
Transport- och kommunikationsverket

Bestämmelser om containervägning, dvs. Verified Gross Mass (VGM)

En av de centrala sjösäkerhetsbestämmelserna är att uppge containervikten rätt för fartyget. På grund av att vikten uppgetts felaktigt har över- eller underviktiga containrar stuvats ombord på fartyget på bekostnad av sjösäkerheten, vilket har orsakat olyckor, kollaps av containerrader på fartyg och containrar som försvunnit till havs samt skador på den marina miljön. Även i trafiken från Finland har det rapporterats allvarliga brister i containerns anmälda och verkliga vikt.

För att säkerställa den internationella sjösäkerheten har det varit nödvändigt att precisera bestämningen av containerns bruttovikt och hur den ska anges i transportkedjan. De preciserade internationella SOLAS-bestämmelserna trädde i kraft redan den 1 juli 2016 och påverkar arbetet för alla parter i transporten (avlastare, speditör, skeppsmäklare, hamn, hamnoperatör, rederi, fartygets befälhavare, tillsynsmyndighet). Containrar som transporteras på hjul i ro-ro-trafik på korta internationella sjöresor kommer inte att omfattas av bestämmelserna i 4–6 § i SOLAS-konventionen. 

I denna bestämmelse i SOLAS-konventionen preciseras att containerns avlastare ska anmäla containerns verifierade bruttovikt skriftligt till fartygets befälhavare eller dennes representant samt till representanten för hamnterminalen innan den stuvas. 

Avlastare är i denna bestämmelse i SOLAS-konventionen den part i transporten som är ansvarig för gemenskapens konossement, sjöfraktsedel eller motsvarande multimodala transporter. En avlastare som är avsändare av gods som lastats i en container kan genom avtal befullmäktiga någon annan part i transporten att agera som avlastare som ansvarar för att uppge den verifierade bruttovikten för containern. Då ansvarar den avlastare som befullmäktigats genom avtal slutligen för innehållet i containern som ska stuvas ombord på fartyget samt undertecknar transportdokumentet för containerns verifierade bruttovikt. 

Avlastaren kan verifiera containerns bruttovikt på två sätt: antingen konkret genom att väga den eller med stöd av skriftlig dokumentation. 

Alternativ för att verifiera containervikt: 

  1. vägning – containervågen ska vara certifierad (typgodkänd). Vågen ska vara typgodkänd av ett europeiskt anmält organ. Noggrannhetsklassen för en icke-automatisk våg ska vara IIII eller noggrannare. En automatisk våg ska ha en mätnoggrannhet på Y(b) eller noggrannare. Vägningen av enskilda förpackningar, kollin eller andra enheter som placeras i containern ska basera sig på en ändamålsenlig typgodkänd våg. Vågen ska vara certifierad i enlighet med lagen om mätinstrument (707/2011). 

     
  2. summering – containerns totalvikt kan räknas ihop skriftligt med en metod som den behöriga myndigheten godkänner. Om en vara eller ett ämne som är avsett för en container till sin natur är sådan att dess enhetsvikt och den totala vikten av en vara eller ett ämne som ska lastas vidare i containern på ett tillförlitligt sätt kan bestämmas utifrån densiteten, den specifika vikten eller medelvikten, kan containerns verifierade bruttovikt alternativt fastställas genom att summera den container som fyllts på detta sätt i containerns nettovikt. Om Avlastaren vill använda summeringsmetoden ska hen kunna påvisa att hen behärskar relaterade felkällor och risker samt iakttar och genomför högklassig hälso- och säkerhetspraxis. Avlastaren ska i enlighet med lagstiftningen säkerställa att hen inte genom sin verksamhet äventyrar arbetstagarnas eller kundernas hälsa eller säkerhet eller skadar miljön. För att verifiera sin överensstämmelse med kraven kan Avlastaren förbinda sig till ett lämpligt kvalitetsledningssystem.

Befälhavarens ansvar

Fartygets befälhavare eller dennes representant får inte ta emot en container för stuvning ombord på fartyget om dess verifierade bruttovikt inte har uppgetts i enlighet med reglerna. 

Övervakning

Myndigheterna inspekterar containrarnas vikt. Straffbestämmelserna i sjölagen (674/1994) och lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) gäller försummelser av de preciserade SOLAS-bestämmelserna om containervägning. 

Mer information

Specialsakkunnig Jyrki Vähätalo, tfn 029 534 6470, jyrki.vahatalo@traficom.fi

Definitioner i anslutning till containervägning

Mätinstrument som utan ingripande av en operatör bestämmer massan av en vara och som följer ett på förhand fastställt program av automatiska förlopp som är kännetecknande för mätinstrumentet. 

Mätinstrument som kräver ingripande av en operatör för att få ett vägningsresultat. 

En transportanordning 

a) som är avsedd för upprepad användning, 

b) som har konstruerats särskilt för att underlätta godsbefordran med ett eller flera transportsätt utan att godset lossas eller lastas om under transporten, 

c) som har konstruerats så att den lätt kan säkras och hanteras samt för dessa ändamål har försetts med hörnbeslag, 

d) som är så stor att den yta som begränsas av de fyra yttre bottensidorna är antingen minst 14 m2 eller, om transportanordningen är utrustad med övre hörnbeslag, minst 7 m2.

Med container avses inte fordon. 

Dokument som används i transportkedjan för att ange containerns bruttovikt som verifierats av avlastaren. Informationen kan också överföras digitalt (EPD eller EDI).

I bestämmelsen i SOLAS-konventionen den part i transporten som är ansvarig för gemenskapens konossement, sjöfraktsedel eller motsvarande multimodala transporter. En avlastare som är avsändare av gods som lastats i en container kan genom avtal befullmäktiga någon annan part i transporten att agera som avlastare som ansvarar för att uppge den verifierade bruttovikten för containern. Då ansvarar den avlastare som befullmäktigats genom avtal slutligen för innehållet i containern som ska stuvas ombord på fartyget samt undertecknar transportdokumentet för containerns verifierade bruttovikt. 

Motsvarar definitionen i regel 3 i kapitel III i SOLAS-konventionen: en internationell sjöresa under vilken ett fartyg inte kommer längre än 200 nautiska mil från en hamn eller plats där passagerare och besättning kan sättas i säkerhet. Avståndet mellan destinations- och avgångshamn får inte överstiga 600 nautiska mil. Slutlig destinationshamn är den sista angöringshamn i färdplanen i vilken fartyget påbörjar returresan till det land där resan startade. 

International Organisation of Legal Metrology – en mellanstatlig internationell organisation för reglerad mätteknik. OIML utvecklar och publicerar internationella rekommendationer i form av standarder utifrån vilka medlemmarna kan skapa nationell lagstiftning för olika mätinstrument. De tekniska kraven i utkastet till det europeiska mätinstrumentdirektivet (MID) överensstämmer till största delen med OIML:s rekommendationer. I Finland har MID transponerats genom lagen om mätinstrument. 

En containers bruttovikt som har verifierats enligt regeln i SOLAS-konventionen (VI kap. 2 regel 4 och 5) och dess riktlinjer (MSC.1/Circ.1475), på engelska verfied gross mass, förkortningen VGM.

Sidan är senast uppdaterad