Förstasidan: Traficom
Förstasidan: Traficom
Meny

Vad är televerksamhet

På denna sida beskrivs i allmänhet vad som är allmän televerksamhet och vad som inte är allmän televerksamhet. Här beskrivs också den reglering som har samband med frågan.

Denna sida innehåller närmare tolkningsprinciper då det gäller att definiera televerksamhet bland annat för att åtskilja den från ICT-tjänster och olika tjänster som tillhandahålls på internet. En del av de tjänster som tillhandahålls på internet via bredband anses vara televerksamhet. Från televerksamheten ska åtskiljas t.ex. tillhandahållande av utrustning och program, myndighetsnät, annan kommunikationsförmedling som definieras i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) samt innehållstjänster.

Ett teleföretag som bedriver sådan televerksamhet som anges i lagen är skyldigt att till Transport- och kommunikationsverket betala en årlig informationssamhällsavgift. Informationssamhällsavgiften utgör 0,135 procent av omsättningen för den televerksamhet som teleföretaget bedrivit i Finland under räkenskapsperioden före bestämmandet av avgiften.

Krav på televerksamheten

Teleföretagen och deras verksamhet regleras på många sätt. Regleringen kan gälla all televerksamhet eller bara en viss del av den, till exempel telefonabonnemang eller kabeltelevisionsnät.

Krav på televerksamheten är

  • skyldighet att göra en anmälan om televerksamhet till Traficom och betala informationssamhällsavgift
  • teknisk funktion och informationssäkerhet
  • beredskap för störningar och undantagsförhållanden
  • biträdande av nöd- och polismyndigheter
  • reglering av avtalsvillkor och användares rättigheter av konsumentskyddskaraktär
  • konfidentialitet vid kommunikation
  • främjande av konkurrens bl.a. genom reglering av betydande marknadsinflytande
  • säkerställande av användares grundläggande tjänster med hjälp av skyldigheter för samhällsomfattande tjänster
  • reglering av användningen av radiofrekvenser.

Televerksamhet omfattar inte innehållet

Reglering av teleföretag gäller inte

  • kommunikationens innehåll, till exempel innehållet på webbplatser, innehållet på diskussionsforum eller tillhandahållande av videor på webbplatser är inte televerksamhet
  • tv- eller radioprogramutbud (utövaren av televisions- eller radioverksamhet får dock delta i den tekniska förmedlingen av sändningen då den här delen av verksamheten är som televerksamhet)
  • tillhandahållandet av ICT-tjänster såsom utrustningar eller program, programmens webblagringstjänster, beställ-tv eller tillhandahållandet av betal-tv-paket eller kort
  • övervaknings- eller larmtjänster som tillhandahålls på datakommunikationsförbindelser och som ofta tillhandahålls till exempel i samband med vårds- och övervakningstjänster.

Lagens definitioner: teleföretag

På verksamhet och tjänst tillämpas televerksamhetsreglering om den uppfyller de kännetecken som avser lagens definitioner om televerksamhet. Relevanta definitioner i 3 § i lagen är teleföretag, kommunikationstjänst och nättjänst. Väsentligt vid tillämpningen av lagstiftningen på en viss tjänst är ofta att bedöma om användargruppen inte har avgränsats på förhand och i vilka situationer tjänsteleverantören anses delta i överföringen eller distributionen av meddelanden.

Med teleföretag avses enligt lagens definitioner en aktör som tillhandahåller nättjänster eller kommunikationstjänster för en grupp av användare som inte har avgränsats på förhand, dvs. bedriver allmän televerksamhet.

Teknikneutralitet

Regleringen av televerksamhet är teknikneutral. Den gäller målgruppskommunikation såsom telefoni-, textmeddelande-, bredbands- och e-posttjänster och masskommunikation såsom kabel-tv-, IPTV-, mark-tv- och radiotjänster.

Exempel på televerksamheten i masskommunikationsnäten är drift och tillhandahållande av marknät, kabel- och IPTV-nät samt tillhandahålle av kabel- eller IPTV-abonnemang. Den tekniska förmedlingen av sändningen samt televerksamhet omfattar till exempel synkroniseringen av bild och ljud samt förmedlingen av uppgifterna på text-tv och i den elektroniska programguiden (EPG).

Vederlag

Allmän televerksamhet kan utövas mot eller utan vederlag. Också annan än en kommersiell aktör kan vara ett teleföretag eftersom lagen inte omfattar krav på att allmän televerksamhet ska utövas mot vederlag. Regleringen av teleföretag kan alltså också gälla till exempel städer eller andra icke-kommersiella aktörer eller avgiftsfria tjänster på internet.

Grupp av användare som inte har avgränsats på förhand

Allmän televerksamhet betyder tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster för en grupp av användare som inte har avgränsats på förhand. Regleringen av teleföretag gäller alltså inte till exempel en arbetsgivare, ett husbolag, en läroanstalt eller ett hotell som tillhandahåller sina egna användare kommunikationstjänster. Regleringen av en sammanslutningsabonnent kan dock gälla dessa.

Tolkningar: Traficoms tolkning av en grupp av användare som inte har avgränsats på förhand har varit snäv. I motiveringen till lagen (RP 221/2013, detaljmotivering till definitionen av teleföretag i 3 §) konstateras att vid bedömningen av om det är fråga om en icke-avgränsad användarkrets ska beaktas till exempel

  • nätets och tjänstens karaktär
  • nätets och användarkretsens omfattning
  • villkoren för att bli användare.

I lagmotiveringen konstateras att omständigheten att en kommunikationstjänst fungerar endast med en viss applikation eller terminalutrustning eller att nät eller tjänster är tillgängliga endast inom ett visst geografiskt område inte ensam för sig anses vara ett kännetecken på en användarkrets som är avgränsad på förhand.

Exempel:

  • Applikationsrelaterade kommunikationstjänster är typiska t.ex. när det är fråga om tal- och snabbkommunikationstjänster på internet. Applikationerna kan i likhet med andra produkter fritt anskaffas av användarna.
  • Till terminalutrustningar hörande, av mobilföretag oberoende kommunikationstjänster kan vara t.ex. direktmeddelanden, e-postmeddelanden, textmeddelanden (sms) eller multimediameddelanden (mms).
  • Kommunikationstjänster för nätverk och sociala medier som är såpass fritt att ansluta sig till att medlemskap inte enbart kan anses liktydigt med en avgränsning av användarkretsen på förhand.
  • Nät som har en i geografiskt hänseende mindre täckning eller som är av en ny typ i administrativt hänseende, t.ex. WLAN-nät med internetaccesstjänster. De kan fungera på ett relativt snävt område, men om användarkretsen inte är avgränsad på något särskilt sätt innebär den geografiska täckningen inte ensam för sig att användarkretsen är på förhand avgränsad.

Exempel på en på förhand avgränsad användarkrets i lagmotiveringen är:

  • tjänster som ett företag erbjuder sina anställda och tjänster som en skola erbjuder sina studerande
  • taxicentralers interna förmedlingstjänster för att förmedla taxibilar till kunder
  • en kommunikationstjänst som ett café eller hotell erbjuder sina kunder som i och för sig riktar sig till en kundkrets som är mycket fritt sammansatt, men användarkretsen är så liten till sin omfattning att tillhandahållandet av tjänsten på det hela taget inte kan betraktas som allmän televerksamhet.

Lagens definitioner: Kommunikationstjänst och nättjänst

Enligt lagens definition avses med kommunikationstjänst en tjänst som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av meddelanden i kommunikationsnät samt överförings- och sändningstjänster i masskommunikationsnät och interpersonella kommunikationstjänster.

Tolkning av överföringen av meddelanden: I Traficoms tolkningar har överföring som uppfyller definitionen av en kommunikationstjänst ansetts minst vara hantering av en e-postserver som är ansluten till internet eller hantering av samtal med intelligenta nätverkstjänster, s.k. IN-funktioner. I stället är tillhandahållande av ett rent icke-hierarkiskt nätprogram (ren P2P) inte tillhandahållande av en kommunikationstjänst om meddelandena inte går via tjänsteleverantörens utrustning - dvs. tjänsteleverantören deltar inte i överföringen av meddelandena.

Enligt lagens definition avses med nättjänst en tjänst som tillhandahålls av ett teleföretag (nätföretag) för att ett kommunikationsnät som det äger eller på någon annan grund förfogar över ska kunna användas för överföring och distribution av meddelanden. Med kommunikationsnät avses enligt lagens definition ett system som består av sammankopplade ledningar och anordningar, och som är avsett för överföring eller distribution av meddelanden via ledning, med radiovågor, optiskt eller på något annat elektromagnetiskt sätt. Med allmänt kommunikationsnät avses ett kommunikationsnät som används för att tillhandahålla kommunikationstjänster till en grupp av användare som inte har avgränsats på förhand.

Tolkningar: Om tolkningen av nättjänst finns inte lika mycket tillämpningspraxis som om tolkningen av kommunikationstjänst. Traficom har gett råd om tolkning av ett nätföretag och en nättjänst främst till olika kommunala eller lokala aktörer som bygger t.ex. fibernät samt vid vissa genomföranden som omfattar flera aktörer.

Utgångspunkten är att byggande eller ägande av ett kommunikationsnät i sig inte är allmän televerksamhet. Verksamheten blir televerksamhet när nätet tillhandahålls eller används för förmedling av allmänna kommunikationstjänster eller interpersonella kommunikationstjänster. I fråga om teleföretag har Traficoms utgångspunkt varit att ett företag som förfogar över nätet och använder beslutanderätt över vilka aktörer som nätet ska erbjudas för är ett teleföretag. Det är inte av betydelse hur många teleföretag (tjänsteföretag) som utövar verksamhet i nätet.

Gränsdragningen mellan nät- och tjänsteföretag är inte alltid klar. Å andra sidan har det inte heller en avgörande betydelse förutom i vissa skyldigheter som gäller betydande marknadsinflytande och samhällsomfattande tjänster. I synnerhet för IP-näten och IP-baserade tjänster kan gränsdragningen lämna rum för tolkning. Till exempel i kommunikationstjänster som tillhandahålls ovanpå internet kan leverantörer av kommunikationstjänster förfoga över endast en server som används för att genomföra och styra tjänster i det öppna internet.

  • EU-domstolens och HFD:s avgöranden (Europeiska gemenskapernas domstols dom iMez vs. TeliaSonera C-192/08 och HFD 2010:55, Dnr 177/2/07) förefaller i viss mån styra till en snäv tolkning av ett nätföretag och
  • i tolkningen kan det finnas skäl att vid behov beakta preciseringen mellan nätanslutningpunkter' som har tillagts i ramdirektivets definition av ett allmänt kommunikationsnät år 2009. Med preciseringen avses abonnentens konkreta anslutningspunkter.
Uppdaterad