Utbyggnaden av bredbandsnät underlättas med hjälp av EU:s reglering och rekommendationer

GIA, det vill säga gigabitinfrastrukturförordningen, är en EU-förordning vars syfte är att påskynda och underlätta utbyggnaden av datakommunikationsnät med mycket hög kapacitet (VHCN-nät) i medlemsstaterna samt att minska kostnaderna för nätutbyggnaden.

GIA förpliktar medlemsstaterna att harmonisera tillståndsprocesserna som anknyter till byggandet av kommunikationsnät. Förordningen förpliktar medlemsländerna att inrätta en elektronisk tjänst, alltså en central informationspunkt, genom vilken man kan ansöka om nödvändiga tillstånd och installationsrättigheter för byggandet av VHCN-nät och få information om tillståndsvillkor och förfaranden.

GIA ersätter det nu gällande sambyggnadsdirektivet, som kompletteras av den nationella sambyggnadslagen. GIA är direkt tillämplig och förpliktande lagstiftning för medlemsstaterna. Kommunikationsministeriet har våren 2025 inlett ett lagstiftningsprojekt i syfte att genomföra de nationella ändringar som förordningen kräver.

Gigabitinfrastrukturförordningen börjar tillämpas i alla EU-länder fr.o.m. den 12 november 2025, med vissa undantag.
Direkt tillämpliga bestämmelser är artiklarna 3–16, och de täcker följande helheter:

• förfaranden för beviljande av tillstånd och ledningsrätter (artiklarna 7–9)
• central informationspunkt (artiklarna 7 och 12)
• tillgång till information om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt (artiklarna 4 och 6)
• sektorsövergripande delning och samordning av byggprojekt (artiklarna 3 och 5)
• tvistlösning och påföljdsavgifter (artiklarna 13 och 15)

Förordningen anger också rapporteringen av införande av VHCN-nät till EU-kommissionen (artikel 16).

Ja.

Gigabitförordningen anger minimikraven för att underlätta byggandet och införandet av VHCN-nät. Medlemsländerna kan dock nationellt utfärda precisare eller strängare bestämmelser.

I Finland kommer man att stadfästa en egen nationell lag som kompletterar gigabitförordningen.

Vad betyder VHCN?

VHCN (Very High Capacity Network) betyder kommunikationsnät med mycket hög kapacitet. Dessa omfattar speciellt fasta bredbandsnät som genomförts med optisk fiber, men även trådlösa nät, t.ex. snabba 5G-nät. 

VHCN-näten möjliggör mycket snabba och pålitliga kommunikationsnätförbindelser med kort fördröjning som i regel genomförs med optisk fiber till en fastighet eller en trådlös basstation.  

Enligt anvisningarna i BEREC Guidelines on Very High Capacity Networks (2025) ska VHCN-nätförbindelsen kunna uppfylla de ålagda prestationskraven och tillhandahålla användare tjänster som uppfyller följande kvalitetskriterier:

•  nedladdning på ≥ 1 000 Mbps
•  uppladdning på ≥ 200 Mbps
• fördröjning ≤ 10 ms
• paketförlust ≤ 0,0025 %
• tillgång ≥ 99,9 %. 

Dessutom ska minst ett av följande kriterier uppfyllas:

1. Fast förbindelse där optisk fiber sträcker sig åtminstone till husbolagets utdelningspunkt (t.ex. FTTB eller FTTH).
2. Trådlös förbindelse där backhaul baserar sig på fibernätet fram till basstationen.
3. Fast linjeförbindelse (fixed) som under typiska rusningstider kan erbjuda användarna tjänster enligt de kravställda kvalitetskriterierna (t.ex. minimala nedladdnings- och uppladdningshastigheter, fördröjning, fel, tillgänglighet).
4. Trådlös anslutning (wireless) som under typiska rusningstider uppfyller motsvarande prestandakrav (nedladdnings- och uppladdningshastighet, fördröjning, fel- och förlustprocent m.m.).

VHCN är ett centralt begrepp i GIA-förordningen, som syftar till att utveckla den digitala infrastrukturen och förbättra tillgången till snabba anslutningar i hela EU.

En central informationspunkt avser en elektronisk tjänst genom vilken nätoperatörer och andra aktörer kan få aktuell information som bland annat anknyter till tillståndsförfaranden för kommunikationsnät samt sambyggnad och samutnyttjande av nät. 

Till vidare fungerar Traficoms tjänst Nätverksinformationspunkten som en slags central informationspunkt i Finland. Den innehåller information om byggnadsplaner för kommunikationsnät och om befintlig fysisk infrastruktur. Ägare av nätverk är skyldiga att lämna aktuell information om dessa till Nätverksinformationspunkten.

Traficom har påbörjat projektplaneringen för en ny central informationspunkt som ska gälla tillstånd och installationsrättigheter för VHCN-nät. Genomförandet och funktionerna för denna punkt har fastställts i samarbete med branschen.

Regleringen baserar sig på Europeiska unionens gigabitinfrastrukturförordning. 

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla rättigheter och skyldigheter enligt gigabitförordningen kan hanteras helt digitalt via en central informationspunkt (artikel 7 och 12).

Via den centrala informationspunkten ska det vara möjligt att hantera bland annat:

• tillståndsförfaranden
• information om befintlig fysisk infrastruktur
• anmälningar om planerade bygg- och anläggningsprojekt.

Kraven tillämpas fr.o.m. den 12 maj 2026.
I Finland är Traficoms Nätverksinformationspunkt redan en del av den centrala informationspunkten.
 

Syftet med gigabitförordningen (GIA) är uttryckligen att förbättra tillståndssökandens nuvarande situation. Det blir lättare att ansöka om tillstånd och följa upp behandlingen av den. Tillståndssökanden, till exempel en nätplanerare eller nätbyggare, kan få information om de tillstånd för byggande av VHCN-nätet som behövs i ett visst område, de villkor och förfaranden som tillämpas vid beviljandet av tillstånden, behandlingstiderna samt undantag som gäller dessa.

Alla tillståndsansökningar som gäller VHCN-nät kan anhängiggöras via en och samma elektroniska tjänst. Det skulle bli lättare att hänvisa tillståndsansökningarna till rätt tillståndsmyndighet för behandling. I tjänsten kunde man följa hur ansökan framskrider och få ett färdigt tillståndsbeslut. 

Observera att genomförandesättet och funktionerna för den centrala informationspunkten ännu inte har fastställts.

Målet är att förenhetliga innehållet i och framställningssättet för uppgifterna i tillståndsansökningarna samt behandlingstiden för ansökningarna. Kommunerna kan till exempel utnyttja de enhetliga anvisningarna och blankettmallarna.

Beslutanderätten och ansvaret för behandlingen av tillstånd och avtal kommer att kvarstå hos respektive tillståndsmyndighet. Även i fortsättningen ska det vara möjligt att använda de tillståndstjänster och datasystem som används i nuläget. Den nya tjänsten är alltså inte avsedd att direkt ersätta system som redan används.

Tjänsten kommer att tillhandahålla e-tjänster för sådana tillståndsmyndigheter som till exempel för närvarande använder manuella blanketter. Tjänsten kan också fungera som en ny kanal via vilken myndigheterna tar emot tillståndsansökningar och anhängiggör ansökningar. Dessutom kan en central informationspunkt medföra kostnadsbesparingar om den ersätter flera andra servicekanaler som är avsedda för samma användning.

Observera att genomförandesättet och funktionerna för den centrala informationspunkten ännu inte har fastställts.

Myndigheten beviljar olika tillstånd och ingår avtal som gäller placering och byggande av VHCN-nät. De termer som används om dem skiljer sig mellan kommuner, städer och andra myndigheter. 

Exempel på tillstånd och avtal som behandlas via den centrala informationspunkten:

• Placeringstillstånd eller -avtal: Rätt att placera kablar eller andra konstruktioner på ett område som förvaltas av en tillståndsmyndighet, till exempel en kommun (till exempel markarrendeavtal i Helsingfors).
• Grävtillstånd eller gatuarbetstillstånd: Rätt att utföra markarbeten i syfte att placera kablar eller konstruktioner enligt placeringstillståndet, till exempel på en gata eller något annat allmänt område.
• Byggnadstillstånd: Rätt att bygga telemaster, basstationsplatser och andra konstruktioner som behövs för att placera delar av kommunikationsnätet.
• Tillstånd för trafikarrangemang: Behovet av tillfälliga trafikarrangemang (trafikledningsplan) i samband med grävarbeten.

GIA-förordningen träder i kraft den 12 november 2025. Lagstiftningen om den centrala informationspunkten och den centrala tillståndsansökningsservicen som ska införas i samband med denna träder i kraft den 12 maj 2026.

Utvecklingen av den centrala informationspunkten som Traficom ansvarar för fortskrider stegvis. Den slutgiltiga implementeringsmodellen är fortfarande under planering. Traficom kommer att tillhandahålla separat information om arbetsplanen och implementeringen av informationspunkten. Vårt mål är att informationspunkten ska vara i drift i 2027.

De typer av tillstånd och avtal som beviljas för byggande av kommunikationsnät och även annan infrastruktur är i stora drag likadana i alla kommuner, men det kan finnas betydande skillnader i tillståndsförfarandena.

Skillnader förekommer till exempel i antalet nätplaner och andra bilagor som krävs i tillståndsansökan och i deras noggrannhetsnivå. Vanligtvis kräver stora städer och kommuner mer detaljerad information av byggentreprenören om rutterna i det nät som ska byggas, så att de nya strukturerna bättre kan samordnas med den befintliga infrastrukturen. Avgifterna för tillstånd och avtal samt handläggningstiderna för tillstånd kan variera betydligt mellan olika kommuner. Dessutom varierar begreppen och termerna som används i tillstånden mellan olika kommuner. 

Vissa kommuner använder elektroniska tjänster för att behandla tillstånd, såsom Lupapiste.fi eller Trimble ePermit, där ansökningarna lämnas in och behandlas elektroniskt. Andra kommuner och städer har sina egna elektroniska tillståndssystem eller e-tjänster. En del behandlar dock fortfarande ansökningar på traditionella blanketter som skickas per e-post eller som pappersblanketter.

 

Det finns flera myndigheter som behandlar tillstånd. De myndigheter som behandlar VHCN-tillståndet bestäms enligt det planerade nätets omfattning och placering.

Exempel på myndigheter som behandlar tillståndsansökningar är:

• Regionförvaltningsverket 
• Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) 
• Energimyndigheten 
• kommuner och städer
• Liikenne- ja viestintävirasto Traficom 
• Forststyrelsen 
• Museiverket och lokala kulturarvsmyndigheter
• Försvarsmakten 
• Stuk
• Finlands miljöcentral (SYKE) 
• Trafikledsverket

Myndigheterna ska handlägga tillståndsförfaranden och ledningsrätt för utbyggnad av VHCN-nät på ett effektivt, öppet och icke-diskriminerande sätt (artikel 7).

Myndigheten ska:

• tillhandahålla möjlighet till elektroniska tjänster via en central informationspunkt
• offentliggöra uppgifter om tillståndsförfaranden
• fatta beslut om en fullständig tillståndsansökan inom fyra månader

Om myndigheten inte har fattat ett beslut inom tidsfristen ska tillståndet anses vara automatiskt beviljat (tyst godkännande), förutom installationsrättigheter (artikel 8).

Dessa krav tillämpas fr.o.m. den 12 november 2025, och kraven på elektroniska tjänster fr.o.m. den 12 maj 2026.

Ett av GIA-förordningens syften är att minska tiden för handläggningen av tillstånd och undvika fördröjningar. I förordningen anges vissa tidsfrister för tillståndsmyndighetens handläggningsprocess, och de är följande:

• Myndigheten ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av ansökan fastställa huruvida ansökan om tillstånd eller ledningsrätter är fullständig. Myndigheten ska uppmana sökanden att lämna eventuell information som saknas inom den perioden.
• Tillståndsmyndigheten kan, inom 15 arbetsdagar från mottagandet av ansökan, avslå ansökan om den som ansöker om tillstånd inte har lämnat in de i förordningen krävda byggnadsplaner till Nätverksinformationspunkten.
• Myndigheten ska godkänna eller avslå ansökan inom fyra månader från mottagandet av en fullständig begäran om tillträde. 
• Ansökan kan också godkännas tyst. Så kallat tyst godkännande skulle ske automatiskt, om myndigheten inte särskilt har avslagit ansökan inom fyra månader från mottagandet av en fullständig ansökan.  

Kommunerna har fortfarande rätt att ta ut avgifter för tillståndsbehandlingen. Avgifterna för tillstånd och avtal skall vara:

• skäliga och kostnadsbaserade
• fastställda enhetligt för olika sökande
• tydligt angivna och lättillgängliga.

Arrendeavtalen hänför sig till byggande av VHCN-nät och därför omfattas de av GIA-förordningen.

Nätaktörerna ska lämna in basuppgifterna om arrendeavtal till Traficom. Basuppgifterna omfattar till exempel priset. Syftet med inlämnande av uppgifter är till exempel att förebygga drivning av oskäliga arrendeavgifter, men uppgifterna kan även hjälpa om det blir tvister som Traficom ska avgöra. 

Skyldigheten att lämna in arrendeavtalsuppgifter träder i kraft den 12 november 2025.

Traficom kommer att informera särskilt om lämnande av uppgifter och om införande av den relaterade elektroniska blanketten. 

GIA gäller inte bara teleföretag utan också andra aktörer som bygger eller förvaltar nätens fysiska infrastruktur, t.ex. master, kabelkanaler och stödkonstruktioner.

Master och den övriga infrastrukturen är en väsentlig del av byggande och underhåll av nät med mycket hög kapacitet, dvs. VHCN-nät (artikel 3–16).

Syftet med GIA är att förbättra kostnadseffektivitet för byggande av VHCN-nät genom att utnyttja befintlig infrastruktur och gemensamma byggprojekt.

Artikel 3 ålägger nätägare (t.ex. el-, vatten-, transport- och kommunikationsnät) att tillhandahålla nyttjanderätt till sin infrastruktur på skäliga villkor så att det ska vara möjligt att bygga VHCN-nät snabbare.

Artikel 5 ålägger för sin del offentliga aktörer och nätförvaltare att godkänna rimliga begäranden om samordning av byggarbeten, dvs. sambyggnad.

Båda artiklar börjar tillämpas den 12 november 2025.

Förordningen ålägger en skyldighet som gäller att aktörer som deltar i byggandet av VHCN-nät får tillgång till uppdaterad information om:

• befintlig fysisk infrastruktur (artikel 4)
• planerade bygg- och anläggningsprojekt (artikel 6).

Informationen ska tillhandahållas via en central informationspunkt, så att sambyggnad av nät och effektiv användning av resurserna skulle vara möjligt.

Skyldigheterna träder i kraft den 12 november 2025 och alla krav som gäller anmälan av information tillämpas fr.o.m. den 12 maj 2026.

Dessa uppgifter finns redan nu delvis tillgängliga på Nätverksinformationspunkten.

Artikel 10 och 11 i förordningen gäller inomhusnät i fastigheter med vilka funktion av mycket snabba nät är möjligt inne i byggnaderna. Enligt GIA ska alla byggnader förses med en fiberklar fysisk infrastruktur och fiberkablage i fastigheten.

Den mest betydande ändringen är strängare skyldigheter för att förnya inomhusnät: När det i fastigheten utförs ett större renoveringsprojekt, t.ex. rör- eller elrenovering, måste inomhusnätet byggas ut med fiberoptik om fastigheten ännu inte har ett fibernätverk.

Detta gäller projekt för vilka ansökningar av bygglov lämnas in efter den 12 februari 2026.

I Finlands nationella lagförslag flyttas tillsynen över inomhusnät i regel till kommunens byggnadstillsyn, och det är också möjligt att ge nationella undantag i lagen.

Om det blir oenigheter om tillämpningen av GIA, förutsätter artikel 13 att de kan avgöras nationellt av det behöriga nationella tvistlösningsorgan som i Finland är Traficom.

Tvisten kan hänskjutas till tillsynsmyndigheten till exempel om:

• tillträde till befintlig infrastruktur vägras
• den begärda informationen inte tillhandahålls inom de tillämpliga tidsfristerna eller
• överenskommelse om sambyggnad eller tillträde till inomhusnätet inte har nåtts.

Traficom ska lösa tvisten inom 1–4 månader beroende på typen av tvisten.

Artikel 15 ålägger för sin del medlemsländerna att fastställa regler om effektiva och proportionella sanktioner för överträdelse av förordningen samt säkerställa att de följs.

Dessa bestämmelser tillämpas fr.o.m. den 12 november 2025.