Behörigheten eller befogenheten för sjöflyg och luftfartyg som är utrustade för sjöflygverksamhet erbjuder många nya flygmöjligheter i ett land som Finland där det finns ett stort antal vattendrag. I Finland fastställer EU:s flygdriftförordning 965/2012, sjötrafiklagen, vattenlagen, luftfartslagen och luftfartsföreskrifterna de regler enligt vilka vattenområden får användas som start- och landningsplatser för sjöflygplan. Det kan dessutom finnas särskilda regler och begränsningar i enstaka vattenområden t.ex. av ägarskaps- eller naturskyddsrelaterade skäl.
I luftfartslagen fastställs att ett öppet vattenområde får användas tillfälligt för start och landning med luftfartyg. Enligt vattenlagen har var och en rätt att utan att orsaka onödig skada, olägenhet eller störning färdas i vattendrag och på is.
Det är i princip alltså tillåtet att med sjöflygplan landa på vilken sjö som helst, om det är fråga om tillfällig användning av vattenområdet. Det kan dock vara svårt att dra en gräns mellan tillfällig och kontinuerlig användning. Det är också svårt att definiera vad ”onödig störning” innebär.
Piloten ska själv ta reda på om det har utfärdats sådana begränsningar eller förbud för vattendraget som luftfartygen ska beakta, t.ex. begränsningar som gäller användningen av motordrivna färdmedel.