Huvudregeln i en affärsverksamhet är avtalsfrihet. Bestämmelserna i lagen om transportservice begränsar dock avtalsfriheten för tillhandahållare av transporttjänster och kombinationstjänster. Avtalsskyldigheten gäller endast sådana minimiskyldigheter som fastställs i lagen om transportservice.
Avtalsskyldigheten kan anses omfatta skyldighet för avtalsparterna att föra uppriktiga förhandlingar. Därför innebär avtalsskyldigheten bland annat svar på en offertbegäran eller kontakt inom skälig tid och förmåga att ta hänsyn till relevanta omständigheter som en förhandlingspart har tagit upp.
Generellt kan man konstatera att den lagstadgade skyldigheten att ge tillträde till ett gränssnitt innebär att det måste finnas ett giltigt skäl till vägran att föra förhandlingar, ingå avtal eller att samarbeta i fråga om lagstadgade gränssnitt.
Ett sådant giltigt skäl torde främst ha samband med följande:
- Avtalsparten kan inte identifieras på ett tillförlitligt sätt (registrerat företag/registrerad organisation, FO-nummer), avtalsparten har försatts i konkurs, meddelats näringsförbud eller omfattas av lagstadgade begränsningar eller begränsningar till följd av internationella avtalsförpliktelser (till exempel sanktionslistade aktörer).
- Det avsedda användningsändamålet för gränssnittet har inget samband med den i lagen avsedda verksamheten.
- Avtalsparten uppfyller inte minimikraven på informationssäkerhet och dataskydd. Det finns närmare bestämmelser om detta i fråga om tjänster på någon annans vägnar.
- Omständigheter som har samband med betalningsförmåga.
Om riskerna som är förknippade med avtalsparten kan hanteras genom avtalsvillkor som är skäliga i förhållande till riskerna, bör man avtala om sådana villkor i stället för att vägra att ingå ett avtal. Sådana villkor kan vara till exempel säkerheter eller villkor för tillfälligt avbrytande av tjänsten.
Behöriga kollektivtrafikmyndigheter är skyldiga att offentliggöra de almänna avtalsvillkor som tillämpas vid bruk av biljett- och bokningsgränssnitt.